Sunnangårdens Filip "Freddie"

Freddie är en Sheltie med mycket energi och kärlek. Hans största talang är agility vilket jag satsar på med honom.  

Freddie är min andra egna hund och redan innan jag skaffade honom visste jag att jag ville satsa på agility. Med Zigge, min andra hund, har jag provat allt från tävlingslydnad och sök till freestyle, men nu vet jag
att det är agility som gäller! Som valp var Freddie relativt lugn och
mycket lyhörd och lättlärd, han var mycket lättare att jobba med jämfört med min andra sheltie Zigge. Det är mycket lättare att veta hur man ska uppfostra och lösa problem då man han haft en hund innan, Man lär sig av sina misstag".

Det första jag ville lära honom var bland annat att "tända" på leksaker som senare skulle fungera som belöning vid träning. Min andra sheltie har inget som helst intresse av leksaker, det enda som finns i hans huvud är godis, vilket är ganska jobbigt. Av den anledningen ville jag att Freddie skulle kunna kampa och bli mera intresserad av leksaker. Leken ger mera sammanhållning mellan mig och honom till skillnad från godis, då blir det endast godisen som är i hundens fokus. Eftersom jag visste att jag ville tävla med Freddie i agility så började jag tidigt med att träna grunderna med honom. Jag koncentrerade mig mest på att få honom
att tycka det va roligt att springa fort och att lyssna på mig i farten. Att springa "åtta" mellan två hinderstöd var och är en bra träning för att få in snäva svängar och säkerhet, det är inte nödvändigt att alltid ha höjd heller.

Då han hade åldern inne för att börja träna på riktigt (12 mån) flöt allt på riktigt bra, han lärde sig alla hindren snabbt,jag tror nästan att han kollade på Zigge och lärde sig av honom ibland, så fort gick det.Jag tror också att han på något vis också genom sin svartsjuka mot Zigge, ville visa att "han var bäst".